Jag sitter här och tänker på alla som glider på en räkmacka genom livet medans andra får kämpa för sitt liv.
Jag har säkert skrivit om detta innan, men jag tycker inte livet är speciellt rättvist just nu.
Jag sitter hemma, alltid, mellan dessa 4 väggar och kan inte göra något mer.
Orkar knappt åka till apoteket.
Jag är 31 och vill ut med kompisar och festa och ha roligt, inte sitta hemma medan frugan går ut och har roligt!
Jag har sagt till henne att min sjukdom ska INTE drabba henne utan hon ska leva livet som det är meningen att det ska vara.
Men jag kan inte hjälpa det, jag är avis på alla som är friska och kan göra det dom vill.
Jag tycker inte att jag har gjort mig förtjänt av att behöva sitta hemma med smärtor dygnet runt.
Så till er alla som är friska och kan leva livet; gör det! Ni vet aldrig vad morgondagen bjuder på och det kan inträffa att ni blir sjuka.
Så lev livet medans ni kan!
Inte trodde jag för 3 år sedan att jag skulle bli sjuk, det kom bara över en natt sen blev det att jag blev sittandes hemma.
Men jag försöker hela tiden vara positiv, men det är svårt när man inte kan göra något åt saken. Är man frisk kan man bestämma själv vad man ska göra. Det kan inte jag göra längre utan det är sjukdomen som styr min dag.
Vissa dagar känner jag min liiiite bättre och kan göra lite mer, men det är oftast här hemma jag kan göra saker.
Just nu planerar jag för bio besök, vi ska på Harry Potter del 2 den 13:e Juli. Om det ska behövas ska jag knöva i mig så mycket medicin så frugan får väl bära mig, för jag SKA dit!
Sen är det andra filmer som kommer som jag vill se, och jag ska försöka få med en kompis och titta på film, men annars går jag själv. Har varit på bio några gånger med styvsonen, och det brukar funka ganska bra. Det gäller bara att få rätta platser.
Så åter igen ni som är friska: lev livet medans livet finns till att lekas med!
Nu ska jag försöka rycka upp mig och göra något med livet, sitta i soffan medan dottern pysslar och läsa en bok. Det är vad jag orkar göra just idag.
Ha en bra sommar och njut av livet och vädret!
Vi ses!!
// Krister
Usch, jag önskar det hade drabbat mig istället, det är VERKLIGEN inte rättvist!! :( Sen förstår jag inte varför folk ska dra sig undan, som om man plötsligt blivit pestsmittad eller nåt, man är väl precis samma människa på insidan som man var före man blev sjuk!! Du är duktig, Krister, du är stark, men jag förstår så väl att du dyker ibland, herregud, vem skulle inte göra det?? Lilla Krister!!! :( <3<3<3 (Måste skicka detta som anonym, kommer inte ihåg lösenordet till Google-kontot, men du vet att det är mamsen ändå :)) Koz koz koz
SvaraRaderaAtt livet är till för att avnjutas förstår man inte förrän det är försent..... Men å andra sidan lär man sej att uppskatta dom små sakerna i vardagen! Men jag lider med dej Vännen!!! För mej tog det 9 år innan jag accepterade mina sjukdomar och att jag inte är som "alla andra" Dom är ju mina ständiga följeslagare genom livet vilket jag vill eller inte, så det är bara försöka gilla läget. Men ibland känns det så orättvist min vän, och tårarna kommer då och då när man känner sej som om man är helt ensam i hela världen, ingen förstår. Men du finns alltid i mina tankar och tänker på "den gamla goda tiden" <3<3<3
SvaraRadera