Usch så jobbigt..

Ni anar inte hur svårt det är att skriva rätt masskrosbarn!
Det är nästan som om det hände igen! Kan ni tänka er hur det känns att uppleva allt igen? Nej det gör ni nog inte och det är jag glad för att ni slipper göra.
Och framförallt: mitt hjärta brister igen! Vad är det egentligen jag har fått gått igenom? Ofattbart..
Vissa saker har jag förträngt så djupt inom mig att det har tagit tid för det att komma upp. Det är som en skräckfilm fast det är riktigt. 
Jag vet inte om jag skrivit om detta innan, men det bryr jag mig inte om just nu, utan nu vill jag bara skriva av mig lite, igen innan jag ska ge mig i kast med det sista som är kvar på "Maskrosbarn".
Jag är nu nästan klar med det sista som jag ska lägga till, och det är inga vackra saker som läggs till! Jag mår så dåligt när jag läser vad jag skrivit så jag har svårt att sova riktigt och har gått i sömnen. Det tar hårt på krafterna. 
Det är nästan så att jag inte orkar läsa eller skriva..
Jag måste vara stark! Jag är nu på det sista som jag ska lägga till innan manuset är komplett och redo att skickas iväg! Sen gäller det bara att få ett bokförlag att ge ut den som bok!
Om den dagen kommer ska jag fira hela dagen!!!
Men än återstår det en del.. Ge mig styrka säger jag bara, ska ge mig i kast med att skriva det sista nu.

Vi Ses!!

// Krister