Dom kallar det maskrosbarn. Del 8

-92 började den stora förändringen. Jag började växa till mig. Jag blev både längre och större.
Under en tid hade jag bott mycket hos Åke och Gunilla, så jag hade det bra.
Jag åkte på ett besök hos socialen där jag skulle säga vart jag ville bo.
Jag sa naturligtvis att jag ville bo hos min mamma eller hos min farbror, fast mest hos min mamma så klart. Men det tyckte inte dom som satt där runt mig och min mamma. Det skulle inte funka.
Jag kände under året att jag började förändras, både psykiskt och fysiskt.
Jag blev längre började få muskler. Hår började växa under armarna och på det heliga.
Yes tänkte jag när jag såg en liten ärta på armen. Det enda jag hade i mina tankar så var det att när jag blir större ska min far få så mycket stryk så han får åka in på sjukhuset. Jag började göra armövningar så jag skulle bli starkare och musklerna växa. Hittade jag en målarfärgburk så gjorde jag övningar med den. Jag hade bara en sak i huvudet. Det var det som drev mig.
Jag och Ninni gjorde en massa saker tillsammans. Allt möjligt. Fast hon började få mer kvinnoformer nu och hade börjat dra sig undan.
Jag såg det inte som en ovanlig sak, utan jag visste hur ALLT stod till mellan män och kvinnor.
Jag hade blivit tvingad till att växa upp tidigt och jag kände mig mycket äldre än vad jag egentligen var.
Åke började bli misstänksam när jag och Ninni drog oss undan för att få vara för oss själva.
En gång blev det bråk mellan mig och Åke.
Han kom smygandes när jag och Ninni satt och pratade om allt möjligt på vårt ställe över snickarboden. Han hade tydligen stått en bra stund och lyssnat på oss.
Jag blev så jävla förbannad så jag vill smälla till honom.
"Vem fan tror du att du är?" Skrek jag totalt ursinnig." Har du inget liv utan du måste smyga på oss istället, eller?"
"Va fan säger du för något?" sa han.
Han tog ett hårt tag i min arm och började dra bort mig.
Det skulle han INTE gjort.
Jag smällde till honom med all min kraft!
"Vad i helvete tror du att du ska göra med mig. Va?! Du lägger inte en hand på mig för då ska jag personligen bryta av den, din idiot", skrek jag till honom.
Det blev ett otroligt liv på gården, när han hade dragit ut mig dit. Han skulle precis ge sig på mig när Gunilla kom ut springandes och gick emellan oss.
Jag skulle vilja döda honom. Ingen tar i mig på det sättet igen!
Gunilla sa till mig att jag skulle springa in. Så det gjorde jag. Jag gick på toaletten och sen gick jag och satte mig i soffan. Jag var förbannad så det kändes som om hela kroppen skulle sprängas. Jag skakade av ilska.
Efter en bra stund kommer dom båda in. Jag hade hört hur dom hade bråkat där ute på gården men låtsades inte om att jag hade hört dom. 
Han hade lugnat sig.
Han kom och satte sig hos mig i soffan.
"Det var fel av mig att ta tag i dig på det sättet."
"Ja gör ALDRIG om det igen!" Sa jag.
"Nej jag lovar att jag inte ska göra det. Jag tänkte mig inte för", sa han med mjuk röst," jo det är så att din far har sagt att du och Ninni har haft snusk för er. Att ni har gjort saker som inte man bör om man är kusiner, och inte är så gamla som ni."
"Allvarligt tror du att vi skulle göra det? Fattar du inte att han är sjuk i huvudet. Ninni är min bästa vän,  jag och hon pratar väldigt mycket. Hon är den som tröstar mig när jag är ledsen", sa jag och torkade bort en tår som rann nedför kinden,"vi skulle aldrig göra något snusk så du kan sluta upp med att spionera på oss!"
"Du Krister.. Jag litar på dig. Jag vet att du och din far inte går ihop. Men varför skulle han säga något sådant?"
"Han har gjort saker med mig som du bara skulle drömma om. Men lita på mig. Och ta aldrig tag i mig igen."
"Jag lovar att jag inte ska göra det." försäkrade han min om.
"Du vet att han slår mig och att han kallar mig saker hela tiden när ni inte ser. Det är därför som jag vill vara hos er istället för då slipper jag hans slag och sparkar."
"Slår han dig?"
"Ja det VET du om att han gör! Det har du vetat hela tiden."
"Ja någon lusing då och då visste jag men inte att han misshandlar dig."
"Jo det vet jag att du vet. Men nu skiter vi i det och går vidare."

Det blev nyår -92 och jag firade den med Åke och Gunilla. Det blev många som var där, för dom hade bjudit dit sina vänner också.
Jag och Ninni drog oss undan en stund.
Vi ville bara vara för oss själva.
"Jag vill inte åka hem till honom", sa jag," han kommer slå ihjäl mig."
"Nej då det gör han inte", sa hon,"nu överdriver du lite."
"Jag vet att det kommer hända något snart. Något riktigt allvarligt. Det känns i magen."
"Vi får hoppas att du tror fel."
"Ja det hoppas jag också", sa jag och kände ångesten komma över mig.
"Nej nu går vi ut och äter godis, kom Krister." sa hon och gick till dörren.
Vi gick ner och var med på festen igen.
Jag kände mig inte riktigt bekväm med all sprit. Jag har ju inte så bra erfarenheter när det gäller sprit.
Men festen gick jättebra. Visst blev folk berusade och vinglade och betedde sig som man brukar göra när man är full, men alla var snälls mot mig. Jag och Ninni dansade och hade det toppen under resten av kvällen och natten. Det blev riktigt sent och jag började bli trött. Så jag gick och lade mig och somnade direkt.

Sen kom dagen jag väntade på. Det blev vår. Nu till hösten ska jag börja 7:an. Jag börjar växa till mig riktigt nu.
Jag var hemma hos honom. Nu kallade jag det inte hemma längre. Det har aldrig varit mitt hem utan det är Hans hem och inte mitt!! Jag tjatade och tjatade om att så flytta till min mamma men det fick jag inte.
En dag när var jag på mitt rum och lyssnade på Bryan Adams, jag hade fått en kassettband av Gunilla, när han kom in till mig.
"Kom ner nu med en gång."
"Varför ska jag det? Jag lyssnar på musik."
"Stäng av skiten och kom ner nu direkt."
"Jag vill inte komma med ner." sa jag och visste att nu smäller det. Och det gjorde det inte.
Han slet stag i mig och släpade med mig ut ur rummet och knuffade mig mor trappan. Bara han inte sparkar mig igen så jag åker ner. Varje gång jag gick i trappan tänkte jag på det. Jag skyndade mig ner, så jag hann före honom ner.
"Gå ut och vänta så kommer jag." sa han och gick ner i källaren.
Jag tog på mig kläderna och gick ut och väntade vid trappan ute på gården.
Ut kommer han med en yxa och hade ovanligt svarta ögon.
Jag kissade ner mig.
Jag blev så rädd att jag trodde att hjärtat skulle stanna på mig. Jag trodde att nu ska han slå ihjäl mig med yxan.
"Va fan står du och pissar på dig?"
"Jag bara råkade." sa jag med hjärtat i halsen.
"Ditt lilla äckel. Jag ville bara att du skulle hugga veden som är där nere vid vedboden."
"Jag ska bara gå in och byta om först så ska jag göra det." sa jag med lättnad i rösten.
"Du din pissråtta ska inte byta om. Eftersom du ställt till det på så då får du gå så också."
"Men jag är ju blöt!"
"Det skulle du tänkt på innan du pissade på dig."
"Men snälla kan jag inte få byta om?" frågade jag.
"Nej absolut inte. Gå nu innan jag hugger dig med yxan." sa han och låtsades hugga med den. Jag hoppade undan och landade i gräset. Han skrattade gott åt min underlägsenhet. han kastade yxan på marken bredvid mig.
"Det är bara att hugga in pissråttan." Skrattade han.
Jag tog yxan och gick ner och började hugga ved. Jag tyckte det var roligt till en början och det enda jag tänkte på var att mina muskler bara blir starkare och starkare. Men efter någon timme började det gå saktare och saktare.
jag var helt slut och törstig. jag gick in gich drack vatten.
"Är du färdig nu eller?" frågade min far mig när jag hällde i mig vatten.
"Nej det är massor kvar. Jag hinner inte klar med det idag."
"Det är bäst för dig att det mesta är borta sen när det blir mörkt."
"Jag gör mitt bästa. Kan jag få byta byxor nu, det stinker om mig." Sa jag och kände doften av kiss som varit i solen många timmar.
"Du ska INTE byta om", sa han och tog en klunk vodka," du kanske får byta om när du är klar."
"Ja ja jag ska göra mitt bästa, far."
"Kalla mig inte för far! Jag har ingen pissråtta till son. Stick nu innan jag sparkar skiten ur dig."
Jag skyndade mig ut igen. jag kände att det doftade kiss runt hela mig. Det kittlade i näsan av doften.
Jag fortsatte hugga ved tills det blev mörkt. jag hade stora blåsor i händerna som gjorde att jag inte orkade på slutet.
Jag gick in.
Där möttes jag av en full far som var på väg att hälla upp mer sprit i ett glas.
"Gå in och byt om, du stinker. Jag vill inte att du ska förstöra doften av vodkan."
" Ja jag ska göra det direkt."
"Är du klar med veden?"
"Nej det är jag inte." Sa jag trött intill medvetslöshet.
"Du ska göra klart det imorgon."
"Men jag kan int! Jag har blåsor i händerna."
"Det skiter jag i! Du ska bli klar med det imorgon. Stick och byt om nu ditt äckel."
Jag skyndade mig iväg och bytte om. Jag tvättade mig så gott det gick. Jag hade svårt att göra något på grund av blåsorna. Men tillslut lyckades jag bli klar.
Jag skyndade mig upp till mitt rum. När jag gick igenom min storasysters rum skrattade hon åt mig.
Jag orkade inte bry mig.
Jag slängde mig på sängen och somnade direkt. Jag började drömma mardrömmar direkt.
Jag drömde att jag badade. Men det var så konstigt för jag hade kläderna på mig. Jag försökte komma upp ur vattnet som jag hade hamnat i, men lyckades inte.
Helt plötsligt låg jag i min säng och det stod en mörk skugga över mig. Jag försökte komma undan den genom att dra mig mot väggen.
Ljuset tändes och där stod han hängandes över mig mer ett glas vatten. Jag fattade inte först vad som hade hänt.
Men tillslut kände jag att han hade kastat ett glas vatten över mig. Jag var jätteblöt. Hela sängen flöt.
"Va fan gör du?" frågade jag.
"Jag tänkte att du skulle få lite vatten."
"Men va fan nu är jag ju jätteblöt och måste byta om i hela sängen."
"Du byter inget! Du kan ligga i det blöta. Du tycker ju om det jag menar, du pissar ju på dig."
"Jag trodde du skulle döda mig. Det var därför som jag blev rädd." sa jag och kände hur jag blev röd om kinderna av underlägsenhet. Jag tycket det var så pinsamt att jag hade kissat på mig att jag ville gömma mig och aldrig nämna det igen..
"Du sa ligga i detta i alla fall," sluddrade han," passar pefekt för en pissråtta som dig."
"Du är en idiot."Sa han och svepte det han hade i glaset i andra handen. Jag kände doften av sprit.
Han gick bara och lät mig ligga där blöt och förnedrad. jag gick upp och bytte tröja och kalsonger, jag hade ju min egen garderob i rummet, men där hade jag inga sängkläder.
Vid min sänggavel hade jag en filt som jag hade fått av min mamma för några år sedan som var torr så jag tog den. Jag lyckades hitta kuddar som jag lade på golvet, blandade med kläder från garderoben, och gjorde det så bekvämt som möjligt. Jag lade mig på golvet och drog filten över mig.
Jag sov oroligt, jag vågade nästan inte somna för jag visste inte om han kom tillbaks eller inte. Men när det började bli ljust ute somnade jag.
Jag blev väckt av min far som ragglade in på rummet.
"Hur har du sovit?" frågade han.
"Som en kung." svarade jag.
"Det är dags för dig att gå ut och hugga ved."'
"Men jag orkar ju inte. Jag har massor med blåsor i händerna." vädjade jag.
"Och det tror du att jag bryr mig om det?" sluddrade han.
"Nej det vet jag att du inte gör."
"Klä på dig nu och gå ut!:
"Jag vill ha frukost innan jag går ut." Sa jag.
"Ja kom ner så ska du få."
Jag gjorde mig klar och gick ner. Jag orkade inte. Jag var helt slut! När jag kom ner satt han i köket.
"Här har du", sa han och pekade på en skorpa,"du behöver inget mer."
"Men jag vill ha flingor och mjölk."
"Absolut inte. Tar du inte det jag gett dig så tar jag bort den."
"Ja jag får väl äta den då."
Så det gjorde jag och svalde ner den med vatten.
Jag gick ut och började hugga ved igen. Det gick jättesakta nu när händerna var blåsfyllda. Jag gjorde så gott jag kunde.
Han kom ut till mig efter någon timme med vatten.
"Har du inte kommit längre?" sa han.
"Du kanske skulle hugga in du också så skulle det gå snabbare." sa jag irriterat
"Du gör vad jag säger till dig och svarar mig inte på det sättet en gång till."
"Jag är trött och vill inte mer." sa jag och fick en tår i ögat.
"Börja jobba nu!"
Jag fortsatte. Helt plötsligt kände jag en intensiv smärta i ryggen och vände mig om. Han hade tagit ett vedträ och hade slagit mig med den. Han måttade ett slag till men på grund av att han var så berusad missade han mitt huvud och träffade mig på axeln.
Jag skrek och ramlade ihop.
Han fortsatte slå mig tills han inte orkade mer. Jag var då helt sönderslagen och hade fått träflisor på min ena arm. Han ragglade iväg in.
Jag blev liggande på marken.
Efter detta så fick jag stanna hos Åke och Gunilla i  några veckor. Men inte förrän såren hade läkt riktigt. Jag hade fått en fläskläpp och var blå på axeln och ryggen. Jag tjatade om att få flytta till min mamma för jag orkade inte leva mer. Jag vill inte leva längre under dessa förhållandena. Jag var övertygad om att han en dag skulle ta död på mig. Det kommer han att göra. Jag stannade där som sagt ett bra tag. Sen kom den dagen då han skulle hämta mig.
"Jag ska inte åka med dig", sa jag till honom där jag satt i soffan.
"Du ska åka med hem nu!" Röt han.
"Nej det ska jag inte din idiot", sa jag.
Och helt plötsligt stod jag upp och sprang fram till honom och knuffade in honom i Åkes tv. Sen smällde jag till honom allt vad jag orkade på armen. Han fick rejält ont. Jag slog till honom igen innan han fick tillbaks balansen  och han ragglade bakåt och fick ta emot tv:n så den inte skulle åka i golvet.
Han blev helt spak.
Jag blev ändå tvingad av Åke att åka med honom hem. Jag var nära att smälla till honom för att han inte stod på min sida. Jag hoppade in i bilen jättebesviken på Åke och Gunilla. När vi kom hem till honom gick jag upp på rummet efter det att jag skrek till min far att jag skulle flytta till min mamma
Dagen efter fick jag flytta till min mamma.

Käre läsare!

Så nu är denna sista delen klar! Jag kommer att skriva ett inlägg till där jag kortfattat kommer skriva mer om det jag skrivt i boken. Jag hade innan döpt den till "Smakprov på maskrosbarn 9-10". Jag döper om den och kommer att ändra på innehållet. Så det kommer en del som ni INTE har läst.

Nu är denna lilla serie slut. Som jag sagt innan, detta är inte en hälften av vad som hände! Och det sparar jag till boken jag ska skriva. Jag ska börja direkt detta är slut. Jag kommer att ta allt jag skrivit här och ta med allt som jag INTE skrivit. Detta ska jag skicka till flera bokförlag, så får vi se om det är någon som nappar.

Jag tackar er alla för att ni orkat läsa denna psykiskt jobbiga berättelse. Det var jobbigt för mig att skriva den och återuppleva allt igen
Jag är övertygad att jag är den person jag är idag tack vare mina erfarenheter.

Jag kommer att skriva ett inlägg där jag kommer att skriva om sådant som jag fått reda på nu när jag är vuxen. Om hur socialen har hanterat detta. Varför det hände saker som jag inte fattade då.

Och stort tack till alla som läser detta!
Stor kram! ♥♥♥

Vi ses!

// Krister