Veckans inlägg!

Hur ska man acceptera livet som det är idag?
Jag måste inse vissa saker om hur mitt liv kommer att se ut framöver.
1. Jag kommer inte att kunna jobba mer.
2. Hur ska jag orka leva med dessa smärtor?
3. Ska min familj orka detta?
4. Sjukpension?

Hur ska jag kunna acceptera att bli sjukpensionär när jag bara är 31 år gammal? Jag vill verkligen jobba! Jag ser mig själv som en social person som tycker om att prata med människor och på Op så är det massor med folk.
Jag var uppe på jobbet i Lördags för att kolla mitt postfack, tänkte passa på när jag ändå var tvungen att hämta mer plåster på apoteket, och fann att dom redan har raderat mig från jobbet. Det var ett hårt slag i magen.
Det är bara att acceptera att mitt skåp och saker är borta. Men dom ligger steget före mig helt enkelt.

Jag lever ett isolerat liv och har bara min familj runt mig och det måste vara svårt för dom att se hur jag har det. Man märker inget på dom men dom har kanske accepterat att jag är hemma dygnet runt.
Visst jag var hos mig goda vän Per och hälsade på, vilket var underbart. Vi tog det bara lugnt och pratade och tittade på film. Så jag kom hemifrån några timmar, vilket var skönt. Jag hoppas att vi kommer ses snart igen och göra samma sak. Jag kan inte göra mer än att ta det lugnt.

Pratade med min läkare igår och han sade att det är sjukpension som gäller!
Snacka om deprimerande! Bara att försöka gilla läget.. Men om några år kanske det kommer en behandling som hjälper..

Detta har jag skrivit under några dagar, nu är det Torsdag och jag började med den på Söndag morgon.. Jag försöker skriva lite hur veckan ser ut..
Jag kan ju säga att veckan hittills inte varit någon höjdare men det är bara att acceptera att jag inte orkar göra saker som andra kan. Malmöfestivalen är igång men jag orkar inte åka upp i stan och kolla läget men frugan ska dit ikväll med grabben så då har jag beställt polkagrisar! Älskar den smaken och det passar min mage också att bara suga på en gris helt enkelt. ;-O

Jag har nu nästan 1000 läsare på kapitel1.se! Kan ni tänka er hur glad jag är?! Jag suger åt mig av kommentarerna som ges till mig och det gör mig mer inspirerad att skriva rätt och slipa på berättelsen! Den kommer bli bra tillslut!
Så ett stort tack till er som läst min berättelse! ♥

Nu blir det soffan och planläge för min del. Hoppas att ni lever livet medan ni kan! Kom igen nu gott folk och lev!

Ha det gott!!

Vi Ses!!

// Krister