Maskrosbarn smakprov!

Här kommer ytterligare ett smakprov på min oerhörda historia. Jag gråter för det lilla barn som fick stå ut för detta!


Jag var så nervös så jag visste inte vart jag skulle vända mig. Jag visste att han inte alls ville ha mig hos sig utan han vill bara slå mig. Han har ett sjukt behov av att slå mig och nu har han inte gjort det på länge så nu var det dags igen.
När vi kom hem till honom, jag vill inte kalla det mitt hem, så stannade jag ute och lekte lite. Jag byggde en snögubbe. Jag gjorde allt för att inte gå in! Jag ville inte bli slagen mer. Varför hatar han mig så? Jag hatar honom jag också så det är ömsesidigt. Det känns precis som om jag inte känner honom längre. Jag vet inte vem han är.
 För mig är han en främling som jag måste prat med, och jag måste sova hos honom också. Tillslut var jag ju tvungen att gå in. Jag drog på det men det började bli kallt. Jag skakade av all snö så gott jag kunde och gick in. Jag tog av mig kläderna, hängde upp min overall och ställde skorna där dom skulle stå, fint brevid varandra så det inte stör honom. Jag gick direkt upp på rummet. Jag kände mig som en främling i mitt eget rum. Jag hatar detta lilla jäkla rum. Jag sparkade till en nalle som låg på golvet. Vad gör jag här? Tänk om man skulle bränna ner allt.
 Jag vet ju vart han har en tändare. Jag stod mitt på golvet och tänkte i samma banor en bra stund. Jag hatade allt som hade med detta äckliga huset att göra. Jag vill bara springa härifrån! Jag gick fram och satte mig på sängen. Jag kände mig så tom inombords. Jag visste inte vad jag skulle göra? Jag avskyr allt med detta hus. Jag satt där på sängen och bara satt, och i bakgrunden hörde jag hur dom höll på därnere. Jag fasade för den stunden när han skulle komma. Och det är jag över tygad om att han gör. Jag hann sitta i nästan tio minuter innan jag hörde hur det knarrade i trappan. Fan nu kommer han! Jag hörde att det var han. Han har ett speciellt sätt att gå.
 Han kom fram till dörren och där står han. Jag hörde att han stod där och flåsade, det äcklet. Det tog en liten stund sen öppnade han dörren och kom in till mig.
- Tycker du att det är så man ställer skorna på?
- Ja jag ställde dom som dom ska stå, sa jag.
- Kom med mig ner så ska jag visa dig.
Jag ställde mig upp och med en vighet som hos en katt stod han brevid mig, tar ett hårt tag om nacken och leder mig till trappkrönet.
- Ska jag kasta ner dig eller går du fint?
- Jag går fint ner, sa jag.
Han knuffade mig framåt så jag höll på att tappa balansen. Jag återfick den när jag tog tag i ledgången som sitter på väggen. Jag går sakta och tyst ner med honom efter mig. När vi kommer till hallen och till skorna så står dom inte där. Där är bara en blöt fläck kvar efter dom. Han tar ett tag om min nacke igen. Han tvingar mig ner på golvet. Denna gång gör jag faktiskt motstånd, det ska inte gå lätt för honom. Han får ändå ner mig, han är ju så mycket större och starkare än vad jag är.
- Vad är detta för något?
- En fläck, lyckade jag få fram. Släpp mig.
- Släppa dig? Aldrig! Du ska torka upp det, och du ska slicka i dig allt!
- Aldrig! Du kan ju försöka tvinga mig, sa jag.

Han slår mitt huvud hårt i golvet. Han vet att han inte kan tvinga mig. Det är jag som har makten, inte han. Han blir rasande till en gräns där jag trodde han skulle explodera. Han trycker ner mig och sätter sitt knä i ryggen på mig. Jag flinade.
Jag hade vunnit den kampen. Han började dra mig över fläcken. Jag ryckte till när den kom på mig bröst, för det blev ju så kallat! Han använde mig som en levande mopp. Han drog mig fram och tillbaka tills fläcken är bort.

Det är en del i en oerhörd dag för mig! Misshandeln fortsätter med en aggressivitet som inte går att förklara. Det blir bara värre och värre den dagen! Det var en av dom värsta dagarna i mitt liv! Jag trodde han skulle slå ihjäl mig!

Vi ses!

// Krister