Jag känner en stor lättnad att "dom kallar det maskrosbarn" är över!
Jag sitter nu och skriver om och lägger till en massa. Det kommer att bli en lång berättelse.
Jag ska försöka göra inlägg här också ibland men nu är min bok viktigare.
Det kommer att ta tid.
Jag orkar ju inte skriva så mycket under dagarna. Utan jag skriver i etapper hela tiden.
Just idag mår jag INTE bra rent fysiskt. Har jätte ont och mår illa. Så idag blir det inte så mycket skrivande.
Jag tycker det ska bli spännande när min fru ska läsa mina inlägg. Hon sa att hon ville vänta tills jag hade skrivit klart hela berättelsen. Det kan jag förstå för då får man hela sammanhanget direkt. Hoppas nu att hon läser den, för jag behöver en som jag kan prata med om hur jag ska utforma boken. Det är mer om stilen är bra eller jag ska skriva annorlunda..
Ja vi får se vad hon säger!
Mycket nyfiken!
Vi ses!
// Krister
Ja tycker e bra Krister
SvaraRaderaJa hatar själv att läsa böcker o har inte läst en enda bok på flera år
men helt ärligt lästa ja alla dina 8delar på bara en kväll för tyckte det va riktigt lättläst och bra
Mvh Patrik din Granne
Tack Patrik!
SvaraRaderaDet är min avsikt att det ska vara lätt att läsa inläggen eftersom historien är jobbig.. Roligt att så många har följt den!
Tack!
Hej Krister!
SvaraRaderaHar halkat in på din blogg av en händelse och blivit fast...
Det är för mig obegripligt hur såna här saker händer barn i en värld full av "ansvarsfulla vuxna med anmälningsplikt".
När man jobbar med barn så har man anmälningsplikt vid minsta oro att ett barn far illa på något vis. I mina ögon har många begått tjänstefel för de kan omöjligt ha undgått att förstå, åtminstonde en del, av det som hände dig. Det finns inga ord för hur arg jag blir...
All lycka till dig i livet och jag önskar dig allt gott! Kram
Jaa vi får se vad hon säger din fru för hon e en av de klokaste jag känner "LEXIKONET". Det gör inget att det tar tid Krister, bara du vet när du orkar. När du mår som bäst hoppas jag inte att du sitter med boken för då hoppas jag att du lägger all din tid och KÄRLEK på din underbara familj. Var rädd om er/ LÖÖÖÖÖÖV er
SvaraRaderaTill Å: Jag förstår precis vad du menar! Jag tycker själv det är konstigt att inget hände! Visst var det på -80 talet men ändå!
SvaraRaderaTack!
Här sitter jag alldeles ensam i vardagsrummet och läser.. Min man sover och mina barn sover tryggt i sina sängar. Jag känner mig trygg. Ingen människa ska behöva uppleva och gå igenom ens ett uns av det du har behövt att stå ut med i barndomen. Det är fruktansvärt, ofattbart, det finns inte ord att förklara och det bubblar inom mig.
SvaraRaderaJag har kommit till del 4 och det räcker för idag, jag tar ny kraft imorgon. Jag visste redan vad som väntade när jag började läsa. Du har ju berättat för mig om din barndom, men det blir helt annorlunda att läsa om det så här.
Jag tror att du har kommit till den del i ditt liv när du ÄNTLIGEN vågar, orkar och kan börja bearbeta detta HELVETE. Jag har även läst en del kommentarer och jag vågar säga rakt ut att det finns fler i din familj som behöver betarbeta detta. Att det finns kraftiga minnesluckor är bara ett av många tecken. Ibland behövs det professionell hjälp för att komma tillrätta med så här allvarliga och fruktansvärda händelser. Att gå i terapi är inget att skämmas för. Snarare är man stark som vågar ta tag i det. Tiden läker inga sår, man lär sig leva med dem!
Du är så OLIK din pappa som någon kan bli!
I mina ögon är du en hjälte! En fantastisk make, en underbar pappa och så mycket, mycket mer och JAG har fått förmånen att dela mitt liv med dig!♥ /Petra
Tack Krister! för att jag har fått äran att läsa din berättelse... med sorg o ilska..
SvaraRaderaFörstår om du känner dig lättad av denna urladdning...
SKÖNT! att skriva ner som ett avslut... en gång för alla!
Kram!Kristina